Det har gått en månad och jag har fortfarande inte fått några pengar på djurförsäkringen. Jag ringde Folksam igen som sa att de begärt ut journalen. Det sa ni för två veckor sen också, sa jag. Ska jag ringa kliniken? Ja, det tyckte de, så slapp de det jobbet. Jag ringde kliniken som sa att de inte kunde se att de fått någon begäran och att de haft problem med kommunikationen – mejlen går inte fram. Intressant problem. Men nu skulle hon be dem återkoppla när hon skickat journalen.
Det är fascinerande hur ingenting fungerar. Min remiss skickades ju inte heller, den låg kvar på Kvinnokliniken. Det är sånt man inte vet om man inte kollar upp det. Då tror man gärna att systemet sköter sig som det ska. Jag skulle råda alla att inte lita på vare sig djur- eller människovården. Bara för att de säger att de ska skicka en remiss är det inte säkert att de har gjort det. Som min kollega sa: ”Remisser kan försvinna.” Sen vet ingen var de är. Det hade han egen bitter erfarenhet av.
För övrigt måste jag säga att det är en fördel att ha skinnhandskar när man har flatte – då kan man befria henne från en förfrusen bajskorv utan alltför svåra konsekvenser. Jmf. vantar. Inte att rekommendera. Somliga skulle förstås aldrig ta ens i en förfrusen bajskorv ens med en skinnhandske, men här är man luttrad och härdad. Jag har fiskat upp mycket ur Vannas gap. (Men 150 bajskorvar har ändå hamnat i min mage! Mvh V)
Idag lyckades jag med konststycket att snubbla på kopplet. Jag gick med två fantastiskt tunga kassar och Vanna på samma gång och föll rakt framåt.
