Vi hade att välja mellan en rasistisk antiimperialist (nåja) och en antirasistisk imperialist. ”Ur ett inrikespolitiskt perspektiv var det synd att Clinton förlorade”, som Åsa Linderborg sammanfattade saken. Hillary är en hök. Hon hade gjort om Irakkriget om hon fått möjligheten. Lite som Albright som sa att en halv miljon döda barn var värt priset. Samtidigt är hon i sin retorik (och förmodligen i sitt hjärta) motsatsen till Trump.
Rekommenderar gårdagens avsnitt av Korrespondenterna. Dessa kvinnliga socialarbetare som i decennier har försökt förbättra tillvaron för USA:s fattiga är mina enda verkliga hjältar.
Det är nu alla vänstermänniskor citerar Joe Hill men det känns inte alltför hoppfullt. Eller vad säger du, Woody?
Apropå hök; få saker berörde mig så mycket i Nina Björks bok om Rosa Luxemburg som när fadern liknar henne vid en örn:
Du skriver jämt att vi måste vänta till våren som om det vore många år dit. Men det är ju redan vår – och jag, jag har inte många vårar kvar. Din fullständiga likgiltighet påminner mig om något jag en gång läst. […] En örn svävar så högt att den helt förlorat jorden nedanför ur sikte. Du är så upptagen av sociala frågor att familjens angelägenheter inte förtjänar ens en tanke. Jag kan inte annat än finna mig i det… Jag skall inte längre betunga dig med mina brev.
Detta skrev han svårt sjuk i april år 1900. Han dog fem månader senare. Tre år tidigare hade han blivit änkling och velat ha besök av sin dotter sen dess, men hon kom inte ens till sin mors dödsbädd. Hon var upptagen med politiken.
